Allt kommer alltid dagen efter.
När man vaknar och man har värk i varenda kroppsdel och blåmärken på knasiga ställen. Det är då man får tid att tänka och känslorna bubblar upp till ytan, lika så tårarna.
Man ligger där och har ont och allt är bara jobbigt. Man vill bara gråta. Gråta tills tårarna inte rinner längre. Skrika och ångra.
Fan att jag alltid ska må såhär efter fest.
